Hunden Boris

Det är så sjukt mkt med jobb just nu att bloggen läggs åt sidan. Tråkigt nog. Kommer titta in här så ofta jag kan ändå. Kom att tänka på bloggen när vaccineringskortet och försäkrningsräkning kom till Boris på posten idag. Bah.. har är inte billig den hunden. Dock ska jag försöka mig på en klippning på honom i veckan, och spara in en slant. Man ser ju snart inte hans små ögon. Stackarn.

Visst blev kortet jag tog på honom i helgen bra? :)

Jag har en ny favorit bild på Boris, vad tycks? Äntligen tittar han i kameran, woho!


Bild: Jag.

En bild som vi tog när vi i princip gick Helsingborg runt i lördags. Ser han inte trött ut? Nej, ibland förvånar han oss med. =)

Bild: Jag.

Ikväll ska vi öva lite hjärnjympa innan vi går och lägger oss. Boris är en envis liten sak. Han vägrar göra som vi säger om han inte känner för det och då spelar det ingen roll om vi flaxar med 100kg godis. Är vi inomhus och övar lite hjärnjympa så går det oftast bra. Inkallning går sådär, oftast inte alls, har försökt allt känns det som. Varit envis och övat, övat och övat men med ojämna resultat. Ena promenaden lyder han medans nästa existerar jag inte. Jag ska prova inkallning med visselpipa nu... Någon som provat det?

Visst är han bara för söt? =)

Nej, det kommer det inte att bli. Känns lite ute att ha personliga julkort, eller vad säger ni?
Men duktig är han som lät matte fota honom framför granen. Det var dock inte lätt, många köttbullar krävdes ;)

Har faktiskt inte blivit så många nya bilder på Boris. Ganska dåliga med kameran överhuvudtaget. Men jag skyller på att vi varit i alperna och åkt skidor. Därför bjuder jag på en bild från när Boris var ca 10 veckor gammal. Så söt.

Han är så söt när man ser ögonen. Liknar en valp igen, dock inte en Shih tzu :P

Häromdan´då Boris tydligen var nöjd med dagen. Verkar ligga himla skönt.
Knasbollen!

Vad roligt! Boris älskar fortfarande snön. Var lite småorolig då han älskade alla höstlöven som han kunde jaga förra året men detta året brydde han sig inte alls. Vad glad jag blir att han fortfarande gillar att trycka ner nosen i snön och äta upp allt han ser. Han blir helt galen så fort vi kommer ut. Som tur är så finns det inte så mkt djur och annat som lockar honom nu så kopplet är av och Boris får springa fritt. Än så länge har han kommit när vi kallat. :)

Oj. Jag har ju helt glömt bort att Boris blivit utmanad. Vi har fått en utmaning från Betril och hans matte och givetvis måste vi anta utmaningen, även om det blir lite försenat :)

Den går ut på att berätta 7 sanningar om sig själv

Boris
1. Boris gillar att åka bil.
2. Boris gillar att smygjucka på en stor kudde som han fick som säng för ca ett år sedan. Han använder den enbart till det. Dock har han nästan slutat helt med det.
3. Ägg är hans favorit på morgonen. Blir som galen varje gång matte kokar ägg.
4. Boris är besatt i andra djur, speciellt kaniner. Ser eller luktar han en så blir han galen och kan inte koncentrera sig på något annat. Matte får släpa bort honom.
5. När Boris inte mår så bra så har han ett favoritställe att kräka på... DEN NYA MATTAN! Inte alls uppskattat av matte och husse.
6. Boris är mästare på att tugga sönder sina leksaker. Rekordet: En halv dag sen fanns luddet över hela rummet och armen var borta.
7. Boris säger själv till på morgonen när han är kissig. Det gör han genom att pipa lite och sitta nere vid sängkanten och vänta på respons. Är han inte kissig hoppar han helt enkelt upp i sängen och slickar oss i ansiktet/armar tills vi inte står ut.

Boris har så mycket personlighet, jag hade kunnat skriva 100 punkter utan problem. Jag har aldrig stött på ngn hund som är som honom.

Rebecca hade ett lite småroligt test. Vilken hundras är du? Gå in på länken och svara på frågorna. Kommentera gärna sen vilken ni blev... Jag blev först en Cocker spaniel, men den ändrade jag tre frågor som jag velade mellan innan och då blev jag plötsligt en Golden Retriver. Trodde mer jag skulle bli en mops eller en Chihuahua eller en bjäbbig liten terrier. Lite tråkigt, jag trodde jag hade mer personlighet än så..

Cocker spanieln är en av världens mest uppskattade och populära hundraser. Det är en sportig och aktiv sällskapshund som passar bra i de flesta familjer. Den är robust, snäll och barnvänlig men kan också vara något egensinnig. en det är också en ras med ganska stor arbetsvilja, energi och livsglädje så den rekommenderas helst till familjer som är lika aktiva som hunden själv. Rasens särprägel kan väl beskrivas att vara dess utpräglade sociala och livliga väsen. Det är en hund som alltid följer sin ägare med stor hängivenhet och glädje. Dessutom har den en enorm aptit på livet och de flesta ägare kommer att upptäcka att den har lika stor aptit på mat! Detta är en ras man måste vakta annars äter den sig lätt till en övervikt. Cocker spanieln har också ett stort behov av kroppskontakt och närhet.

Igår fick Boris en ny leksak. Han gillar den jättemycket. Det är roligt att kunna ge bort presenter som uppskattas. Boris gillar pipleksaker, mjuka och leksaker med rep i. Nu fick han tre-i-ett och han lekte ända tills två i natt då jag satte stop för det. Vid halv fyra hittade han leksaken igen och fortsatte. Gissa vem som sovit hela morgonen? :)

Sådär. Nu har tjejerna gått hem. Det gick hyffsat med Melwin. Boris är ju himla nyfiken och han ger sig inte förrän man hälsat ordentligt på honom. Melwin vågade inte riktigt hälsa till en början vilket ledde till att Boris blev lite hyper och stissig. Boris satt mest och tittade på honom, precis som han tittade på jultomten i julas. Men så fort de fick ögonkontakt så trodde boris att det var lek på gång och blev stissig igen. Han hoppade upp en gång på Melwin så att han trillade bakåt och slog i huvudet lite. Annars gick det bra. Boris tröttnade efter en timme ca och struntade i Melwin. Tillsist satt de sidan om varandra i soffan utan problem.

Idag kommer pernilla och Melwin på besök. Melwin är bara två år och Boris har väl egentligen aldrig lekt med barn innan. Undrar hur det ska gå för Melwin och Boris idag. Pernilla har lugnat mig och sagt han är van vid hundar och att det antagligen är boris som får lida i slutändan. Visst har Boris varit snäll när barn har varit omkring honom. När vi träffar barn på gatan som vill klappa honom så lägger han sig snällt på marken alt. sitter och låter dem klappa honom på huvudet. Men denna gången är vi ju hemma och nu gäller det inte en klapp på huvudet utan en rejäll, vild och högljud lek (förmodar jag).

Jag tror att det kommer gå bra. Boris är duktig han. :)

Ibland undrar jag om Boris förstår att han ska posa när jag drar fram kameran. Ibland är han jätteduktig och sitter still medans han ibland vägrar att visa sig framför kameran. Oftast går det bra, men nu för tiden blinkar han alltid när vi tar kort. Det är lite tråkigt... och utan blixt är svårt att ta eftersom ljuset inte alltid är rätt. =/